MAX ERIXON

Henri Cartier-Bresson sa “Your first 10,000 photographs are your worst.”
Tro mig, i mitt fall stämmer det, jag blir närmast generad när jag tittar på bilderna som jag tog i början av mitt fotograferande. Det tog tid innan jag lärde mig se vad som var värt att fotografera och sedan hur jag skulle ta bilden. Det kunde vara allt från ljus, vinkel, skärpedjup och mycket mer. Det har varit mycket redaktionellt, bilder som du ser i dagspressen. Jag ville vara med när det hände något, det kunde vara allt från politiska möten eller förstamajtåg. Bilden jag tog skulle berätta en historia. Jag kan säga att Instagram och Facebook gav ett tydligt svar på hur intressant dessa bilder var.
Men så kom det som skulle hänt för flera år sedan. Jag blev student vid konstnärligt campus vid Umeå universitet. Det var det bästa som hänt mig. Själva fotograferandet är en sak, men sedan kommer efterbehandlingen i dator.
I samband med pandemin var jag tvungen att ändra mitt sätt att fotografera, alla event ställdes in över en natt. Jag började under protest att fotografera blommor med ett makroperspektiv. Där fick bilden en historia, en berättelse som lyfte bilden till en helt annan nivå.